Dagens program
I dag skiner solen och jag har fått håret färgat av Camilla. Underbart!
På dagens program står: sortera dikter, handla, laga mat, träna och fålla morgonrockens band. Har nämligen upptäckt att de fransar upp sig och det känns bara så onödigt.
Dikt 1
Har lokaliserat en säck dikter. Måste gå igenom dem innan jag vet om de tidiga dikterna finns där eller inte. Tar upp ett papper i taget. Än så länge har jag bara vågat ta upp ett papper. Om det fortsätter i den här takten kommer det att ta tid. Typ ett liv. Vet inte vad dikten heter och inte vem jag skrev den till. Eller när den skrevs.
Min hy är smutsad och gul,
som snön på eftervintern.
Högt hör jag,
dina steg.
Du borde inte,
låta mig gå.
Orörligt väntar jag flygande.
Min kära, min söta, min älskade vän.
Du ler så vackert.
När allt är bra älskar du mig,
för min kärleks skull.
Och mina vackra ögon.
Rapport från ingenting
Har inte skrivit på en evighet.
Har varit hos doktorn och visat upp halsen och tungan. Det ser bra ut sa han, men varför känns det då så obehagligt???
På gatan går en vilsen måsunge omkring och där ovanför flyger ungens föräldrar förtvivlat och aggressivt skriande fram och tillbaka. Läskigt.
Ska ut med KK i kväll. Blir nog trevligt, eller nice, som Dottern skulle säga. Ska bli skönt att komma ut. Har inte setts sen den där gången när jag bangade pga provet.
Har köpt prylar till tygtryck. Men tror någon att jag kommit i gång?
Har letat (förtvivlat) efter gamla dikter. De allra äldsta. Nu är det bara källaren som gäller. Om de inte finns där vet jag inte vad jag gör.
Åbäken till skrivare
När det slutade regna gick jag ut. Shoppade lite småsaker på apoteket till Dottern som ska på festival och irrade omkring och letade skrivare. Vi behöver en ny. I den första affären fanns inga. I den andra tittade jag på rätt dyra prylar. I den tredje tänkte jag att jag skulle titta på billiga också. Tog en massa mått och prisuppgifter och sånt och gick hem och mätte bokhyllan, bara för att konstatera att de inte får plats där. Åbäken!
Regna regna
Hade tänkt uträtta en massa ärenden i dag. Men det började ösregna i samma ögonblick som jag tänkte gå ut så jag fick tänka om. Och nu sitter jag här och sitter. Trist.
Funderar på ny design
Ser inte ut som jag vill den här bloggen. Måste nog be Dottern hjälpa mig mixtra så den ser ut som jag vill. Eller också får det vara. Världens hemligaste blogg.
Vad är det med mig?
Först går jag omkring hela dagen och har tråkigt. Och sen när det är kväll kommer jag på att jag borde ha bakat bullar eller sytt ett överdrag till soffan eller letat stipendier eller något annat nyttigt. Fast egentligen vill jag kanske helst komma igång och måla en akvarell eller i alla fall rita. Bara det att jag har absolut ingen inspiration.
Går på begravning och tänker på fotboll
Begravningar är inte roliga. Den här var värre. Tänk en människa som fortfarande är ganska ung. Med små barn. En som inte var redo. En som var rädd.
Så mycket tårar. Så mycket människor och så mycket unga människor. Redan på kyrkbacken förstår jag att det är kört. Kommer inte att kunna hålla tillbaka tårarna här inte.
På väg in i kyrkan begår jag big mistake. Tar av mig solglasögonen i nån sorts känsla av att det är oartigt eller nåt att sitta med de på i kyrkan.
Missar mitt enda tillfälle att se ut som Jackie Onassis. Tårarna trillar. Rödgråten. Tänker "inte gråta". Menar - man kan ju inte gråta mer än änkan och ingenting, absolut ingenting ger mig rätt att ta över den här tillställningen alltså är det bara att hålla en extremt låg profil.
Måste tänka på min värdighet. Inte göra mig till åtlöje tack så mycket. Börjar med att räkna fönster. Det är bara att de är för få och lätträknade och nu sjunger de igen. Vad i helvete sjunger de? Måste tänka på något annat. Tänker på fotboll. Har hört nån gång att killar tänker på det för att hindra att det ska gå för snabbt för dem och det är helt enkelt det enda jag kan komma på, det enda jag kan komma på är fotboll. Problemet är att jag inte vet nåt om fotboll. Ser bara små, små gubbar som springer omkring på gräs och det lyckas liksom inte distrahera nästan alls. Kanske skulle det ha funkat bättre om jag tyckt att fotboll är spännande.
Det skulle ha handlat om något annat
Hade tänkt skriva om Dotterns födelsedagsfirande - alla barnen och jordgubbarna och tårtorna - men det får bli en annan gång. Just nu är jag bara ledsen. Mer än jag trodde att jag skulle bli.
Så jag skriver om det istället. Eller nästan. Han var 43 och hade två små söner. Han dog i dag. Han hade vetat i ett år, nästan, att han hade väldigt lite tid kvar. Han var jätterädd. Det var fel.
Döden är ett läskigt ord.
Måste nog sätta fart
Klockan är nästan ett och jag är inte ens klädd ännu. Måste nog sätta fart. Klä mig, fixa lunch och gå till åhléns. Min nattkräm är helslut.
Sen är det väl typ dags att dra sig till Dotterns andra hem för att förbereda kvällens släktkalas.
Och sen är dagen slut och det blev inga handlingar i dag heller. Och inga tapeter. Är nog straffbart lat.
Man kan ju undra
Om hallen någonsin kommer att tapetseras. Det strulade ju med tapeterna jag beställde och sen har det liksom inte blivit av att beställa nya.
Jobbig vecka
Bara en dag på jobbet kvar. Sen är det sommarlov. Helt underbart. Fast första veckan blir nog lite pärsig med jobb, tandhygienist, fixa håret, frukostmöte, nämnd och två jobbluncher. Och massa handlingar förstås.
Men sen. Sen åker Dottern och jag till landet.
Tacksam
Extremt tacksam över att inte vara på kongress. Har tittat lite på tv. Det ena sömniga talet efter det andra, mycket innantillläsning från papper och mycket "hej kamrater". I alla andra sammanhang säger man bara hej, i politiken säger man hej kamrat. Bara det. Partiet kan inte hålla på så där. Det låter ju fånigt.
Fast ärligast kanske vore att säga "hej vänner och ovänner i politiken".
Sömnig
Konstig helg. Har bakat fem tårtor till Dotterns kalas. Och sovit. Typ från elva till elva. Natt efter natt. Hade tänkt läsa massa handlingar. Sista nämnden är på torsdag. Men det har inte blivit så mycket. Jaja. Får väl läsa en del nu i veckan.
