Går på begravning och tänker på fotboll

Begravningar är inte roliga. Den här var värre. Tänk en människa som fortfarande är ganska ung. Med små barn. En som inte var redo. En som var rädd.

Så mycket tårar. Så mycket människor och så mycket unga människor. Redan på kyrkbacken förstår jag att det är kört. Kommer inte att kunna hålla tillbaka tårarna här inte.

På väg in i kyrkan begår jag big mistake. Tar av mig solglasögonen i nån sorts känsla av att det är oartigt eller nåt att sitta med de på i kyrkan.

Missar mitt enda tillfälle att se ut som Jackie Onassis. Tårarna trillar. Rödgråten. Tänker "inte gråta". Menar - man kan ju inte gråta mer än änkan och ingenting, absolut ingenting ger mig rätt att ta över den här tillställningen alltså är det bara att hålla en extremt låg profil.

Måste tänka på min värdighet. Inte göra mig till åtlöje tack så mycket. Börjar med att räkna fönster. Det är bara att de är för få och lätträknade och nu sjunger de igen. Vad i helvete sjunger de? Måste tänka på något annat. Tänker på fotboll. Har hört nån gång att killar tänker på det för att hindra att det ska gå för snabbt för dem och det är helt enkelt det enda jag kan komma på, det enda jag kan komma på är fotboll. Problemet är att jag inte vet nåt om fotboll. Ser bara små, små gubbar som springer omkring på gräs och det lyckas liksom inte distrahera nästan alls. Kanske skulle det ha funkat bättre om jag tyckt att fotboll är spännande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0