Efter kalaset

J:a kalas har gått av stapeln. Maten var god. Vinet var mycket. Människorna var många. Det var en otroligt tur att de hade partytält modell större. Täckte typ hela ganska lilla trädgården.

En del nytt folk - nya grannar och vänner från USA. En del gamla vänner och släktingar. Såna som man träffat på fester genom åren och som av någon outgrundlig anledning blir äldre, gråare och lite, lite rundare för varje gång man ses.

Det är typ 20 år sen 80-talet när vi var unga. Typ 10 sen vi var lovande. Det konstiga är bara att typ alla utom jag blivit något, liksom infriat löftena och blivit lyckade och inga loosers.

Antar att det är mitt eget fel.



Kommentarer
Postat av: Dottern.

mamma! DU ÄR INGEN LOOSER. INTE NÅNSTANS. så det så.

2008-05-18 @ 22:44:54
URL: http://accordingtoblackie.blogg.se
Postat av: Dottern, igen.

(du har väl bara haft ett annorlunda liv... och de är ju de som är intressanta, vem vill ha ett förutsägbart, tråkigt och grått liv du vet ju inte hur de där "lyckade" människorna har det, de mår säkert jättedåligt bakom sina fasader... och du har verkligen lyckats på så många sätt; med politiken, med att vara mamma, med ditt jobb som du är jätteduktig på, med skrivandet och ritandet som du också är jätteduktig på...)

2008-05-18 @ 22:47:19
URL: http://accordingtoblackie.blogg.se
Postat av: Lotten

Hallå! Vissa dagar känner jag mig absolut som en looser, och är det nog också i en del människors ögon, men egentligen vet jag förstås att jag inte är det. En människas värde hänger inte på vad hon är eller på det yttre eller så och ofta, ofta trivs jag bra med att vara jag. Tack för stödet! Kram mamma

2008-05-20 @ 12:28:42
URL: http://medrenthjartaellerintealls.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0