Dikt 1
Har lokaliserat en säck dikter. Måste gå igenom dem innan jag vet om de tidiga dikterna finns där eller inte. Tar upp ett papper i taget. Än så länge har jag bara vågat ta upp ett papper. Om det fortsätter i den här takten kommer det att ta tid. Typ ett liv. Vet inte vad dikten heter och inte vem jag skrev den till. Eller när den skrevs.
Min hy är smutsad och gul,
som snön på eftervintern.
Högt hör jag,
dina steg.
Du borde inte,
låta mig gå.
Orörligt väntar jag flygande.
Min kära, min söta, min älskade vän.
Du ler så vackert.
När allt är bra älskar du mig,
för min kärleks skull.
Och mina vackra ögon.
Kommentarer
Trackback
