Dagens program
I dag skiner solen och jag har fått håret färgat av Camilla. Underbart!
På dagens program står: sortera dikter, handla, laga mat, träna och fålla morgonrockens band. Har nämligen upptäckt att de fransar upp sig och det känns bara så onödigt.
Dikt 1
Har lokaliserat en säck dikter. Måste gå igenom dem innan jag vet om de tidiga dikterna finns där eller inte. Tar upp ett papper i taget. Än så länge har jag bara vågat ta upp ett papper. Om det fortsätter i den här takten kommer det att ta tid. Typ ett liv. Vet inte vad dikten heter och inte vem jag skrev den till. Eller när den skrevs.
Min hy är smutsad och gul,
som snön på eftervintern.
Högt hör jag,
dina steg.
Du borde inte,
låta mig gå.
Orörligt väntar jag flygande.
Min kära, min söta, min älskade vän.
Du ler så vackert.
När allt är bra älskar du mig,
för min kärleks skull.
Och mina vackra ögon.
Rapport från ingenting
Har inte skrivit på en evighet.
Har varit hos doktorn och visat upp halsen och tungan. Det ser bra ut sa han, men varför känns det då så obehagligt???
På gatan går en vilsen måsunge omkring och där ovanför flyger ungens föräldrar förtvivlat och aggressivt skriande fram och tillbaka. Läskigt.
Ska ut med KK i kväll. Blir nog trevligt, eller nice, som Dottern skulle säga. Ska bli skönt att komma ut. Har inte setts sen den där gången när jag bangade pga provet.
Har köpt prylar till tygtryck. Men tror någon att jag kommit i gång?
Har letat (förtvivlat) efter gamla dikter. De allra äldsta. Nu är det bara källaren som gäller. Om de inte finns där vet jag inte vad jag gör.
